För första gången på flera månader kommer den riktiga ångesten till mig, suck jag är verkligen patetisk!

Jag var inte ens värd vatten i dina ögon, hur fan kan du slänga bort allt? Berör det dig ens? Bryr du dig ens? Du är verkligen en utav dom mest falskaste personen jag mött och jag fattar inte hur jag kunde falla för all bullshit! Är inte arg på dig är arg och besviken på mig själv. Vi har våra stunder, dock minns jag bara dom bra för det är dom som alltid får en att le, alla stunder vi bara pratade och fanns där för varandra, du var verkligen den brodern jag aldrig hade!Men för första gången i historien ska fan inte ångesten knäcka mig, tänker fan stå på mig! Har dom som bryr sig och dom som alltid kommer vara där. Tycker ändå bara synd om dig just nu, du kan fan inte ens stå för sanningen eller stå för det du säger. YNKRYGG!


Hatkärlek kallas det, learn it boys, cuase this bitch dosn't give a fuck anymore!

Lev i eran lögn och hoppas ni får det bra kommer ändå se er i helvetet igen!

Nu SKA jag sova.

Take Care!