Vet inte vad jag ska känna hat eller sorg, ligger bara i sängen och kan inte släppa det. Att skriva har varit som terapi så om du läser detta kanske du får upp ögonen.

Jag fattar att jag kan ha gjort mycket för att såra/svika dig, jag erkänner att jag ljugit för dig och det tar på mig att du inte ens vill ha något mer med mig att göra! Att såhär i efterhand höra en massa saker om mig själv som jag inte ens kan förstå du säger smärtar mig med. Alla gånger jag ställde upp för dig, som du sa själv det är det som räknas. Jag vet att jag kan vara en irriterande skitunge ibland men det är sån jag är, men allt annat? Jag fattar det inte. Du kan vara världens mest goaste person när du väl lägger den sidan till och det erkänner jag, men hur blind har jag vart?
Jag skriver nu för att säga att jag inte är arg på dig, jag hatar dig inte. Jag vill tacka för dom åren vi har haft tillsammans, för dom har betytt mycket för mig! Du öppnade mina ögon på ett helt nytt sätt och du visade mig så mycket, kommer alltid att stå i skuld till dig! Vad som än händer kommer jag alltid ställa upp när du väl behöver mig men jag är trött på att bli utnyttjad som folk säger att jag blivit!

Du har alltid varit som en bror/bästa vän till mig och det kommer du alltid att vara! Oavsett vad som händer kommer jag älska dig. Det är så tråkigt att det skulle bli såhär, men sånt är livet! Kommer ta ett tag innan jag kan acceptera det bara, men ger du mig tid så kommer det gå. Tar varje dag som den kommer, förväntar mig inget!

Du vet vart du når mig, men om du vill mig något mer så kan du vara ärlig på en gång. Trött på att leva i en lögn! Jag vill inte såra folk men jag HATAR att ljuga så tvinga mig inte till det!

Oavsett vad kommer jag alltid vara din vän.


Var tvungen att lätta på hjärtat lite, hård på utsidan, mjuk inuti ^^

Nu sova.

Take Care!